Nu har vi ingen hund längre...

(
Ture som har gjort en av de sakerna han älskade - badat, sommaren 2006.)
Ture har ju varit väldigt pigg. Han har helt enkelt inte känt av att han har varit allvarligt sjuk. Men i fredags började han äta lite sämre. Och när Ture inte har stor aptit så vet man att någonting är fel! Och sen blev han lite trött och inte sig riktigt lik. Och sen blev allt lite sämre och sämre.
Konstigt nog så hade han ändå en tid hos sin onkolog idag, tisdag. Men det var bra att han fick träffa henne. Hon var ju insatt i hans fall, verkade bra på att se både till djuret och människorna.

(
Sommaren 2006.)
Även hans sista tid blev bra. För eftersom vi visste att han var obotligt sjuk så känns det ju skönt att det bara var några dagar som han själv märkte någonting av det. Om det var njurarna eller själva tumören som gjorde det vet vi inte. Det var antagligen hela sjukdomen.
Vi saknar honom så mycket! Och det känns väldigt tråkigt att han inte blev så gammal. Han skulle fylla 6 år om lite drygt två veckor.