Vår

Visst är det härligt med vår!

Och idag har vi tänkt lite extra mycket på Ture som skulle ha fyllt 8 år idag. Och vi fick träffa en svart labrador idag. Som inte alls var som Ture men trevlig ändå. Passade ju bra.

Mera firande

Här firar vi mera. Idag att jag och P har varit gifta i 5 år!


(En bild från vigseln för 5 år sen på Ture som var vår "brudnos".)

Hundvalp?

Lilla F gillar att gnaga på grejer. När han satt vid matbordet och hade haft ned alla sina saker som han kunde leka med och ingen tog upp dem började han hugga efter bordsskivan! Sen fick han syn på någonting som fladdrade förbi i ena ögonvrån och högg direkt efter det. Det var hans egen hand.

Han är som en hundvalp. Kan bara inte låta bli att gnaga på saker. Som tur är har han inte samma vassa tänder. Men han dregglar betydligt mer.


Ture, 3½ månad, som gnager, augusti 2002.

Väldens bästa

Jag måste bara berätta om Tures allgergi-veterinär. Ture var ju allergisk mot kvalster, dvs vår hund var allergisk mot människor.

Så vi gick med honom till en veterinär som är specialiserad på hudsjukdomar, Kerstin Bergvall. Och hon var så himla bra! Inte bara på hans allergiska besvär utan hon var verkligen så bra med honom. Och oss! För det är ju så en bra veterinär ska vara, bry sig om djuret och ägarna.

Vill höll på och vaccinerade Ture för hans allergi. Det är en process som tar ganska lång tid att se om det ger något resultat. Jag mailade till det stället där hon jobbar, Djurakuten, och berättade vad som hade hänt och varför vi inte kommer att komma till henne mer med Ture. Jag ville ju gärna att hon skulle få veta vad som hade hänt och att vi var väldigt nöjda med henne som veterinär.

Sen efter ett tag kom det ett kort! Då har hon skrivit ett beklagar-sorgen-kort. Snacka om gulligt och att bry sig om sina patienter och djurägare!

Ingen födelsedagshund...

Idag skulle Ture ha fyllt 6 år!


(Ture ute och seglar!)

Tack alla som har har hört av sig! Och eftersom vi hade med Ture ganska mycket så träffade han ju ganska många människor. Och han hade ju inte bara en familj utan två som han trivdes lika bra hos! Så det är ju inte bara vi som har mist en hund utan ganska många som saknar honom.

Trots att det finns ca en miljon bilder på honom så är de flesta inte så bra... Det är väldigt svårt att fota en svart hund! Nån dag ska jag göra ett kollage med alla titta-vad-han gör-nått-tokigt-bilder och ett där han är med vid viktiga grejer fast han inte är huvudpersonen. Men det blir en annan dag...

Ture

Nu har vi ingen hund längre...


(Ture som har gjort en av de sakerna han älskade - badat, sommaren 2006.)

Ture har ju varit väldigt pigg. Han har helt enkelt inte känt av att han har varit allvarligt sjuk. Men i fredags började han äta lite sämre. Och när Ture inte har stor aptit så vet man att någonting är fel! Och sen blev han lite trött och inte sig riktigt lik. Och sen blev allt lite sämre och sämre.

Konstigt nog så hade han ändå en tid hos sin onkolog idag, tisdag. Men det var bra att han fick träffa henne. Hon var ju insatt i hans fall, verkade bra på att se både till djuret och människorna.


(Sommaren 2006.)

Även hans sista tid blev bra. För eftersom vi visste att han var obotligt sjuk så känns det ju skönt att det bara var några dagar som han själv märkte någonting av det. Om det var njurarna eller själva tumören som gjorde det vet vi inte. Det var antagligen hela sjukdomen.

Vi saknar honom så mycket! Och det känns väldigt tråkigt att han inte blev så gammal. Han skulle fylla 6 år om lite drygt två veckor.

Inte bra

Det gick inte bra för Ture hos onkologen. Eller hur man nu ska uttrycka det.

Det är en aggressiv form av cancer och det har ju redan bildats metastaser. Veterinären tror att det handlar om några veckor. Den här typen av tumörer är vanligast hos äldre tikar av små raser. Inget som stämmer på Ture alltså. Han är 5 år nu (6 år i april).

Det finns inget som botar. Det man kan gör är att ge cytostatika för att få några flera veckor. Men det är det ju en del biverkningar på. Och det känns som om det mest skulle vara för oss, människorna runt omkring honom. Och nu mår han ju bra. Och det är faktiskt viktigast hur han mår den lilla tid han har kvar som är allra viktigast.

Konstigt att han kan vara precis lika pigg som vanligt när han är så sjuk.

Vi ser honom på Messenger lite då och då. Men han gillar bäst att ligga under skrivbordet... Men ibland virvlar han förbi.

Våran Ture

Vår hund är sjuk. Allvarligt. Det känns hemskt. Vill vara hos honom.







Om 1,5 vecka ska Ture tillbaka till Albano för att få svar på vävnadsprov som togs idag och träffa en onkolog. Vi hade ju alla hoppats på att kirurgen skulle kunnat opererat bort tumören idag. Istället konstaterade veterinären att det spridits sig till lymfknuten.

Inte ok!

Jag blir så jä**a trött på folk som inte har sina hundar kopplade, som inte tar sitt ansvar och som inte visar lite repekt för andra!!

Ture är lite rädd för andra hundar. Speciellt om de är arga. Vilket ju såklart beror på att han har blivit attackerad av lösa och arga hundar.

Nu har vi mött lösa hundar tre gånger på ganska kort tid. Med lite olika resultat. Men jag har blivit mer eller mindre arg (ifrån skitförbannad till väldigt irriterad).

För ett par veckor sedan var det en lös ensam fet golden retriver som ägarna till sist lyckades koppla. Men eftersom de hade flexikoppel som de så klart inte kunde kontrollera försökte den och lyckades nästan attackera Ture. Detta var i ett naturreservat där man inte får ha hundar lösa.

För några dagar sedan gick jag, Ture och M och det kom en lös schäfer. Den ville fram till Ture, oklart om den var arg eller glad. Visade varken eller. I tumultet lyckades den knuffa till M som blev ledsen och började gråta. Detta var i ett naturreservat där man inte får ha hundar lösa.

Häromdagen var vi nere vid ett bad. Stod och tittade lite på bryggan. Då dyker det upp en flatcoated retriver och en boxer som springer fram och skrämmer några barn på stranden för att sedan fortsätta ned i vattnet. Inga ägare syns till! Efter ett par minuter dyker ägarna upp och har inte särskilt bråttom att koppla hundarna. På denna promenad såg vi två rådjur i skogen. Detta var i ett naturreservat där man inte får ha hundar lösa.

Och det är inte ok! Att skrämma barn och djur. Det är så respektlöst!