Det har ju varit lite tyst här på bloggen. Och det kan ju någon undra
över. Ibland är det ju så och oftast beror det på att det inte händer
så mycket eller nåt. Den här gången är det inte så. Det beror på att
jag är sjuk och är inlagd på KS.
En kort summering:
I onsdags så fick jag feber och ringde till sjukhuset där de tyckte
att jag skulle åka in. På gynakuten konstaterade de att jag hade en
infektion i livmodern och en i bröstet. Och att jag skulle läggas in
eftersom jag behövde på antibiotika intravenöst. Så här har jag och
bebisen varit sen dess. De tar blodprover varje morgon (väldigt,
väldigt tidigt, typ kl 4) och ser om infektionerna har vänt. Nu verkar
det ha vänt så planen är att vi får åka
hem imorgon!
Bebisen, som vi tyckte var stor när han föddes, har tyvärr blivit
mindre. Det är ju normalt att de går ned i vikt men sen ska de ju gå
upp igen. Vilket han inte har gjort. Så det är ju bekymmersamt. Och
jag är ju inlagt på en gynavdelning. Men bebisen är ju inte inlagt så
han har inte fått hjälp. Men den här avdelningen ligger precis ovanför
den BB-avdelning som vi var inskrivna på när han föddes. Så vi har
gått dit och vägt honom. Och de har var så himla snälla och hjälpt oss
ändå! Både barnmorskor och läkare. (Blir alldeles tårögd när jag
tänker på det.) Så jag tror vi får ordning på det också, med hjälp av
amningspump och ersättning och en massa goda råd.
Så P har åkt mellan sjukhuset och hämtat barn på förskola och skola
och sen lämnat över till någon barnvakt. Vi har fått en massa hjälp
med de stora barnen. (Blir alldeles tårögd när jag tänker på det
också.)
Så det har varit lite körigt på senaste tiden. Och jag längtar väldigt
mycket efter att få vara hemma, vara frisk, att bebisen går upp i
vikt, efter M och F och att amningen fungerar.
Typ så är läget just nu.