fredag, september 14, 2012

Den långa, långa berättelsen om bebbens födelse

Nu har ju jag (och lilla N) börjat ta oss ut bland folk och försöka hitta lite vardag. Nästa vecka får ju F inte vara så mycket på förskolan längre (bara 3 dagar i veckan, 6 timmar per dag.) Så nu träffar jag ju på lite folk som gratulerar till bebben och frågar hur det har gått. Och det korta svaret är ju att det var lite jobbigt men att nu börjar det bli bra.

Men sen finns ju den långa berättelsen också...

Jag skulle ju komma till sjukhuset kl 10 så skulle snittet bli vid lunch. Planen var att jag skulle gå upp tidigt för att äta frukost så jag inte skulle behöva fasta ändå från kvällen. Men på natten fick jag migrän - riktigt illa var det. Så det blev ingen frukost. Sen åkte vi in till sjukhuset och då hade migränen försvunnit men jag hade fortfarande rejäl huvudvärk. Efter ganska mycket väntande fick vi komma ned på operation. Inne på operationssalen så la de ryggbedövningen. Då fick jag ett rejält blodtrycksfall (var nog nere på 65/32). För att stoppa blodtrycksfallet sänkte de ned mitt huvud och överkropp. Vilket gjorde att ryggbedövningen steg och steg. Men som tur var stoppade den innan halsen. Tydligen ska man sänka ned överkroppen med vinkla upp huvudet. Vilket en mer senior läkare gjorde.

Så redan innan de hade börjat med operationen blev det lite mer aktivitet och lite stressat en stund. Sen tog det en evig tid innan de fick ut bebben. Men sen kom han! Och det är ju helt fantastiskt att få se sitt barn. Och han skrek. Vilket vi tyckte var bra eftersom när F föddes med snitt så skrek han inte. Eller andades. Så vi tyckte att skrik var bra. P fick hjälpa till att hålla honom när han kom upp och fick ligga på mitt bröst eftersom jag var lite orolig för att bedövningen hade tagit lite i armarna också.

De fortsatte att göra sin grej bakom skynket  - sy ihop och fixa klart. Men det tog också lång tid och de kallade in en mer senior läkare för att kolla så att allt såg bra ut. Tydligen så förlorade jag en del blod. De uppskattade det till 1,7 liter. Under tiden klippte P av navelsträngen. Alltså det sista för de hade ju redan klippt av den långt ut. Det var första gången som jag fick se det göras. Med M och F har jag missat det. Sen mätte och vägde de bäbisen. Till sist fick vi komma upp till uppvaket.

Där började jag känna mig illamående och kräktes. Som tur var så var ryggbedövningen kvar lite så det var inte så hemskt att kräkas. Vilket det kan vara när man är nyopererad i magen! Sen blev jag jätte jätte yr! Ryggbedövningen släppte ganska snart på uppvaket. Kejsarsnittet hade tagit ganska lång tid (typ 2 timmar) så efter ett tag fick vi komma till avdelningen. Jag var fortfarande yr och illamående men till sist så fick man bort det när medicin nummer två mot illamående funkade och jag fick mer dropp. Jag hade ju inte ätit eller druckit på länge och även haft migrän och huvudvärk så trots att jag fick dropp redan när vi kom in till sjukhuset behövde jag kanske mer.

Så gick det till. Om nu någon orkat läsa allt.


5 kommentarer:

  1. oj oj! Ni är riktiga tuffingar, ni.

    SvaraRadera
  2. Åh vilken liten go snuttis!
    Skönt att allt nu är bra och går åt rätt håll.
    Låter som det var bra att den seniore läkaren tittade in...

    SvaraRadera