Vad N gör

Vad har N för sig nu för tiden? Nu när han är två månader. -Tja, den mesta tiden ägnas åt att äta, sova och få nya blöjor. Ungefär som förut. Men någonting han har börjat med är att le. Det började för flera veckor sedan men då var det svårt att veta om det var riktiga leenden eller något annat. Men nu ler han titt som tätt!

Sen har han börjat prata också! När vi var hos BVC-sköterskan förra veckan berättade jag att han börjat prata. Hon tittade lite underligt på mig då. Men igår var vi på läkarbesök och då frågade läkaren om N hade börjat prata!

Veckans vägning

Idag var det dags för vägning av lillen igen. Förra veckan trodde jag att han skulle ha kommit upp i sin födelsevikt (4130 g) men det hade han inte. Även om det inte var så långt ifrån. Men idag så hade han gått upp till 4570 g! Känns bra! 525 g sedan i måndags.

Och han borde ju ha gått upp en del för han har fått mycket mat. Mest ersättning men det viktiga är ju att han går upp. Får se om det går att få till amningen lite bättre nu. Fokus har ju varit på att viktuppgång och att amningen inte ska avstanna helt. 

Den långa, långa berättelsen om bebbens födelse

Nu har ju jag (och lilla N) börjat ta oss ut bland folk och försöka hitta lite vardag. Nästa vecka får ju F inte vara så mycket på förskolan längre (bara 3 dagar i veckan, 6 timmar per dag.) Så nu träffar jag ju på lite folk som gratulerar till bebben och frågar hur det har gått. Och det korta svaret är ju att det var lite jobbigt men att nu börjar det bli bra.

Men sen finns ju den långa berättelsen också...

Jag skulle ju komma till sjukhuset kl 10 så skulle snittet bli vid lunch. Planen var att jag skulle gå upp tidigt för att äta frukost så jag inte skulle behöva fasta ändå från kvällen. Men på natten fick jag migrän - riktigt illa var det. Så det blev ingen frukost. Sen åkte vi in till sjukhuset och då hade migränen försvunnit men jag hade fortfarande rejäl huvudvärk. Efter ganska mycket väntande fick vi komma ned på operation. Inne på operationssalen så la de ryggbedövningen. Då fick jag ett rejält blodtrycksfall (var nog nere på 65/32). För att stoppa blodtrycksfallet sänkte de ned mitt huvud och överkropp. Vilket gjorde att ryggbedövningen steg och steg. Men som tur var stoppade den innan halsen. Tydligen ska man sänka ned överkroppen med vinkla upp huvudet. Vilket en mer senior läkare gjorde.

Så redan innan de hade börjat med operationen blev det lite mer aktivitet och lite stressat en stund. Sen tog det en evig tid innan de fick ut bebben. Men sen kom han! Och det är ju helt fantastiskt att få se sitt barn. Och han skrek. Vilket vi tyckte var bra eftersom när F föddes med snitt så skrek han inte. Eller andades. Så vi tyckte att skrik var bra. P fick hjälpa till att hålla honom när han kom upp och fick ligga på mitt bröst eftersom jag var lite orolig för att bedövningen hade tagit lite i armarna också.

De fortsatte att göra sin grej bakom skynket  - sy ihop och fixa klart. Men det tog också lång tid och de kallade in en mer senior läkare för att kolla så att allt såg bra ut. Tydligen så förlorade jag en del blod. De uppskattade det till 1,7 liter. Under tiden klippte P av navelsträngen. Alltså det sista för de hade ju redan klippt av den långt ut. Det var första gången som jag fick se det göras. Med M och F har jag missat det. Sen mätte och vägde de bäbisen. Till sist fick vi komma upp till uppvaket.

Där började jag känna mig illamående och kräktes. Som tur var så var ryggbedövningen kvar lite så det var inte så hemskt att kräkas. Vilket det kan vara när man är nyopererad i magen! Sen blev jag jätte jätte yr! Ryggbedövningen släppte ganska snart på uppvaket. Kejsarsnittet hade tagit ganska lång tid (typ 2 timmar) så efter ett tag fick vi komma till avdelningen. Jag var fortfarande yr och illamående men till sist så fick man bort det när medicin nummer två mot illamående funkade och jag fick mer dropp. Jag hade ju inte ätit eller druckit på länge och även haft migrän och huvudvärk så trots att jag fick dropp redan när vi kom in till sjukhuset behövde jag kanske mer.

Så gick det till. Om nu någon orkat läsa allt.

4010 g

Han har gått upp! Så nu väger han 4010 g. Inte uppe i födelsevikten men upp i alla fall. 130 g mer än i måndags. Visserligen olika vågar men han vägdes på samma våg för en vecka sedan och på den veckan har han ökat 210 g.

Så nu hoppas jag att det tar lite fart och att han fortsätter öka mera.

Dags för vägning

Lilla bebben har fortfarande inte gått upp så mycket i vikt. Trots att han är drygt tre veckor så är han fortfarande inte upp i sin födelsevikt ännu. Vilket ju är bekymmersamt. Så vi väger honom ofta. Och nu ger vi ganska mycket ersättning.

Så idag ska jag väga honom igen så jag hoppas verkligen han har gått upp en del i vikt nu!

Första promenaden

Var ute på första promenaden i vagn. Gick till den nya lekparken. Kollade lite på korna i närheten också.

2 veckor och 2 dagar

Vi har inte varit ute så mycket jag och bebben. Först var vi ju 4 dagar på sjukhuset (KS) när han föddes, sen var vi hemma några dagar och sen blev ju jag inlagd 5 dagar. Så de senaste 16 dagarna har jag och bebben varit på sjukhus och på BVC. Jag tycker verkligen det känns konstigt (=hemskt) att inte komma ut på en hel dag. Även om jag aldrig har varit så glad att komma hem som när vi kom hem från sjukhuset sist!

Men idag var vi på amningsmottagningen (dvs på KS igen) och efter det kände jag mig så pigg att jag orkade stanna på Rappne (Slottsträdgården Ulriksdal) och fika! Orkade till och med köpa en bukett med dalior! Härligt!

Hemma igen

Så då var vi hemma igen. Så skönt! Även om det ju är bra att vara på sjukhus när man är sjuk.
Nu ska jag fortsätta med antibiotika men i tablettform. Och lite andra piller. Skulle behöva en sån där ask som pensionärer har...

Läget just nu

Det har ju varit lite tyst här på bloggen. Och det kan ju någon undra
över. Ibland är det ju så och oftast beror det på att det inte händer
så mycket eller nåt. Den här gången är det inte så. Det beror på att
jag är sjuk och är inlagd på KS.

En kort summering:
I onsdags så fick jag feber och ringde till sjukhuset där de tyckte
att jag skulle åka in. På gynakuten konstaterade de att jag hade en
infektion i livmodern och en i bröstet. Och att jag skulle läggas in
eftersom jag behövde på antibiotika intravenöst. Så här har jag och
bebisen varit sen dess. De tar blodprover varje morgon (väldigt,
väldigt tidigt, typ kl 4) och ser om infektionerna har vänt. Nu verkar
det ha vänt så planen är att vi får åka
hem imorgon!

Bebisen, som vi tyckte var stor när han föddes, har tyvärr blivit
mindre. Det är ju normalt att de går ned i vikt men sen ska de ju gå
upp igen. Vilket han inte har gjort. Så det är ju bekymmersamt. Och
jag är ju inlagt på en gynavdelning. Men bebisen är ju inte inlagt så
han har inte fått hjälp. Men den här avdelningen ligger precis ovanför
den BB-avdelning som vi var inskrivna på när han föddes. Så vi har
gått dit och vägt honom. Och de har var så himla snälla och hjälpt oss
ändå! Både barnmorskor och läkare. (Blir alldeles tårögd när jag
tänker på det.) Så jag tror vi får ordning på det också, med hjälp av
amningspump och ersättning och en massa goda råd.

Så P har åkt mellan sjukhuset och hämtat barn på förskola och skola
och sen lämnat över till någon barnvakt. Vi har fått en massa hjälp
med de stora barnen. (Blir alldeles tårögd när jag tänker på det
också.)

Så det har varit lite körigt på senaste tiden. Och jag längtar väldigt
mycket efter att få vara hemma, vara frisk, att bebisen går upp i
vikt, efter M och F och att amningen fungerar.

Typ så är läget just nu.

Okänd beundrare?

Fick blommor häromdagen. Det var M som öppnade dörren när blombudet ringde på. Så M tog emot buketten och kom och sa till mig:
- Du fick blommor från en gubbe men han sa inte ens vad han hette!

Hemma

Vi kom hem igår så nu håller vi på och försöker anpassa oss till det här nya - alla fem. Lilla nya namnlösa bäbisen koncentrerar sig på att äta, äta, äta och sova lite i någons famn. Men det börjar bli dags att välja ett namn. M och F säger "får jag hålla den?"

Stor lillebror

Nu på eftermiddagen den 14 augusti kom han, vår nya familjemedlem! 4130 g vägde han, vilket var lite mer än vi hade gissat på och 52 cm.
Nu är vi trötta och glada!

Summering graviditet

Nu börjar det närma sig slutet på den här graviditeten. Den sista. Så en liten summering kanske är på sin plats.

Jag (vi) berättade om graviditeten ganska sent för alla. Hade nog lite svårt att ta till mig hela grejen själv. Kändes overkligt ett bra tag. Mådde en del illa i början men kräktes inte så mycket. Hade en del ont i huvudet i början också men det gick också över.

Jag har väl mått ganska bra hela tiden. Om jag jämför med de tidigare graviditeterna, som också har varit bra, så har jag kanske varit lite tröttare den här gången. Om det beror på att jag är lite äldre, redan har två barn eller om det bara är olika har jag ingen aning om. Kanske en kombination. Men jag har väl inte direkt skuttat upp för trappor den senaste tiden. När vi har varit ute på promenad så har Fs takt passat mig ganska bra.

Om jag ska dra upp lite krämpor så har jag haft en del pirr i benen. Vilket faktiskt har varit ganska störande. Och ibland halsbränna. Men som sagt, jag har haft turen att må riktigt bra!

Så nu ska jag klappa lite på magen. Imorgon ska jag gå upp riktigt tidigt för att äta frukost. Har fått en sen tid för snittet så jag hinner äta en tidig frukost och ända vara fastande inför operationen.

Vad magen har haft för sig den senaste tiden

Vi har varit på inskrivning på KS inför kejsarsnittet. Det gick smidigt och var väl ganska ospännande. Datumet som gäller är den 14 augusti men jag står som reserv på den 10 augusti.

Sen har jag även varit på ett vanligt besök hos barnmorskan. Och allt såg bra ut. Bebben ligger med huvudet nedåt men inte fixerat. Men det är ju inte så noga. Mitt järnvärde kunde ju vara bättre så jag försöker pressa i mig fler järntabletter.

Idag är det v 39 (alltså 38+0). På Vårdguiden kan man läsa att mamman kanske känner sig som en jätte...

Barnvagnsdilemma

Vi har ju kvar den första barnvagnen vi köpte innan vi fick M, en Brio. Den är det väl egentligen inget större fel på men den är väldigt tung och lite svårkörd. Den hade vi egentligen tänkt sälja men inte kommit oss för (tyvärr). Nu skulle jag vilja ha en ny vagn. Men det verkar vara svårt (omöjligt) att hitta den perfekta vagnen.

Det viktigaste kravet jag har och som inte Brion kan uppfylla är att det ska gå att sätta i ett babyskydd i den. Det känns som om det kommer att bli mycket släpa ut ur bilen vid hämting och lämning på förskola och skola. Så då vill jag ha en lätt vagn som man kan sätta babyskyddet i.

Sen skulle jag också att vagnen har hyfsade hjul (inga fjuttiga) som funkar att köra på grusvägar och i snömodd. Sen vill jag även kunna ha barnet vänt emot mig även när barnet inte ligger i liggdelen.

En annan grej som kanske inte försvårar utan bidrar till att det kanske kan motiveras att köpa en ny vagn fastän vi inte riktigt behöver är ett P ska åka till USA när bäbisen bara är några veckor. Så då vore det ju smart om han kan köpa vagnen där och att den är en del billigare. Men då ska det ju vara en vagn som finns i USA och som är billigare där.

Mössor

Har köpt två pyttesmå mössor till bebisen. En i ull och en i silke. Så gulliga och så slipper bebisen ha reklammössa på BB. Om vi kommer i håg att ta med de här dit i alla fall.

En månad

Då är det precis en månad kvar tills bebben kommer. Känns skumt.

Oroar mig lite för att det ska komma igång innan. Visserligen blir det ju snitt då också men ändå. Kanske är det för att snittdatumet ligger så nära beräknat datum - bara fyra dagar innan.

Inte alls särskilt sant

Häromdagen så kände F för att upplysa en av dem som jobbar på förskolan att:

- Min mamma har en tjock mage.
- Jaha, varför har hon det då? svarade pedagogen.
- För hon har ätit för mycket mat!

Som tur är så vet de båda hur det egentligen ligger till. Alltså att magen böjar bli lite rund går ju inte att förneka men anledningen är ju inte matrelaterad.