Äppelfabriken

Idag gjorde vi en utflykt till Äppelfabriken. Det var vi inte ensamma om att tycka att det var en bra idé. Men vi fick en bra plats på gräsmattan och fikade i solen. Härligt med fint väder!

Den långa, långa berättelsen om bebbens födelse

Nu har ju jag (och lilla N) börjat ta oss ut bland folk och försöka hitta lite vardag. Nästa vecka får ju F inte vara så mycket på förskolan längre (bara 3 dagar i veckan, 6 timmar per dag.) Så nu träffar jag ju på lite folk som gratulerar till bebben och frågar hur det har gått. Och det korta svaret är ju att det var lite jobbigt men att nu börjar det bli bra.

Men sen finns ju den långa berättelsen också...

Jag skulle ju komma till sjukhuset kl 10 så skulle snittet bli vid lunch. Planen var att jag skulle gå upp tidigt för att äta frukost så jag inte skulle behöva fasta ändå från kvällen. Men på natten fick jag migrän - riktigt illa var det. Så det blev ingen frukost. Sen åkte vi in till sjukhuset och då hade migränen försvunnit men jag hade fortfarande rejäl huvudvärk. Efter ganska mycket väntande fick vi komma ned på operation. Inne på operationssalen så la de ryggbedövningen. Då fick jag ett rejält blodtrycksfall (var nog nere på 65/32). För att stoppa blodtrycksfallet sänkte de ned mitt huvud och överkropp. Vilket gjorde att ryggbedövningen steg och steg. Men som tur var stoppade den innan halsen. Tydligen ska man sänka ned överkroppen med vinkla upp huvudet. Vilket en mer senior läkare gjorde.

Så redan innan de hade börjat med operationen blev det lite mer aktivitet och lite stressat en stund. Sen tog det en evig tid innan de fick ut bebben. Men sen kom han! Och det är ju helt fantastiskt att få se sitt barn. Och han skrek. Vilket vi tyckte var bra eftersom när F föddes med snitt så skrek han inte. Eller andades. Så vi tyckte att skrik var bra. P fick hjälpa till att hålla honom när han kom upp och fick ligga på mitt bröst eftersom jag var lite orolig för att bedövningen hade tagit lite i armarna också.

De fortsatte att göra sin grej bakom skynket  - sy ihop och fixa klart. Men det tog också lång tid och de kallade in en mer senior läkare för att kolla så att allt såg bra ut. Tydligen så förlorade jag en del blod. De uppskattade det till 1,7 liter. Under tiden klippte P av navelsträngen. Alltså det sista för de hade ju redan klippt av den långt ut. Det var första gången som jag fick se det göras. Med M och F har jag missat det. Sen mätte och vägde de bäbisen. Till sist fick vi komma upp till uppvaket.

Där började jag känna mig illamående och kräktes. Som tur var så var ryggbedövningen kvar lite så det var inte så hemskt att kräkas. Vilket det kan vara när man är nyopererad i magen! Sen blev jag jätte jätte yr! Ryggbedövningen släppte ganska snart på uppvaket. Kejsarsnittet hade tagit ganska lång tid (typ 2 timmar) så efter ett tag fick vi komma till avdelningen. Jag var fortfarande yr och illamående men till sist så fick man bort det när medicin nummer två mot illamående funkade och jag fick mer dropp. Jag hade ju inte ätit eller druckit på länge och även haft migrän och huvudvärk så trots att jag fick dropp redan när vi kom in till sjukhuset behövde jag kanske mer.

Så gick det till. Om nu någon orkat läsa allt.

Man skulle kunna tro att jag hade fått nog av sjukvården på ett tag

Vi har ju en björnbärsbuske som ger en hel del bär. I lördags så stod jag och plockade några. Och när jag skulle ta några som satt lite långt in så var det någonting som stack till på mitt finger! Det gjorde ganska ont så jag antog att det var en geting som hade suttit och mumsat på ett lite övermoget bär när jag kom med min hand och ville ha samma bär... Det gjorde riktigt ont så jag höll på och sköljde med kallt vatten. Det var fyra år sedan som jag blev stucken av en geting, när F var lika liten som N är nu.

Här skulle ju den här historien vara kunna vara slut... Men igår så började fingret bli mer och mer svullet. Och gjorde mer och mer ont - eftersom det blev så svullet. Jag testade att ha på hydrokortisonsalva vilket inte hjälpte alls. Så till sist ringde jag till sjukvårdsupplysningen för att fråga vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle besöka närakuten. Vilket jag lyckades fixa en tid hos på kvällen. Och där konstaterade läkaren att det var en infektion! Så jag fick antibiotika utskrivet. Jag hade kanske trott att jag skulle få nått anti-allergi-behandling men så blev det visst inte. Så nu hoppas jag att svullnaden lägger sig och inte fortsätter sprida sig ut i handen.

Suck.

4010 g

Han har gått upp! Så nu väger han 4010 g. Inte uppe i födelsevikten men upp i alla fall. 130 g mer än i måndags. Visserligen olika vågar men han vägdes på samma våg för en vecka sedan och på den veckan har han ökat 210 g.

Så nu hoppas jag att det tar lite fart och att han fortsätter öka mera.

Dags för vägning

Lilla bebben har fortfarande inte gått upp så mycket i vikt. Trots att han är drygt tre veckor så är han fortfarande inte upp i sin födelsevikt ännu. Vilket ju är bekymmersamt. Så vi väger honom ofta. Och nu ger vi ganska mycket ersättning.

Så idag ska jag väga honom igen så jag hoppas verkligen han har gått upp en del i vikt nu!

Första promenaden

Var ute på första promenaden i vagn. Gick till den nya lekparken. Kollade lite på korna i närheten också.

2 veckor och 2 dagar

Vi har inte varit ute så mycket jag och bebben. Först var vi ju 4 dagar på sjukhuset (KS) när han föddes, sen var vi hemma några dagar och sen blev ju jag inlagd 5 dagar. Så de senaste 16 dagarna har jag och bebben varit på sjukhus och på BVC. Jag tycker verkligen det känns konstigt (=hemskt) att inte komma ut på en hel dag. Även om jag aldrig har varit så glad att komma hem som när vi kom hem från sjukhuset sist!

Men idag var vi på amningsmottagningen (dvs på KS igen) och efter det kände jag mig så pigg att jag orkade stanna på Rappne (Slottsträdgården Ulriksdal) och fika! Orkade till och med köpa en bukett med dalior! Härligt!

Hemma igen

Så då var vi hemma igen. Så skönt! Även om det ju är bra att vara på sjukhus när man är sjuk.
Nu ska jag fortsätta med antibiotika men i tablettform. Och lite andra piller. Skulle behöva en sån där ask som pensionärer har...

Läget just nu

Det har ju varit lite tyst här på bloggen. Och det kan ju någon undra
över. Ibland är det ju så och oftast beror det på att det inte händer
så mycket eller nåt. Den här gången är det inte så. Det beror på att
jag är sjuk och är inlagd på KS.

En kort summering:
I onsdags så fick jag feber och ringde till sjukhuset där de tyckte
att jag skulle åka in. På gynakuten konstaterade de att jag hade en
infektion i livmodern och en i bröstet. Och att jag skulle läggas in
eftersom jag behövde på antibiotika intravenöst. Så här har jag och
bebisen varit sen dess. De tar blodprover varje morgon (väldigt,
väldigt tidigt, typ kl 4) och ser om infektionerna har vänt. Nu verkar
det ha vänt så planen är att vi får åka
hem imorgon!

Bebisen, som vi tyckte var stor när han föddes, har tyvärr blivit
mindre. Det är ju normalt att de går ned i vikt men sen ska de ju gå
upp igen. Vilket han inte har gjort. Så det är ju bekymmersamt. Och
jag är ju inlagt på en gynavdelning. Men bebisen är ju inte inlagt så
han har inte fått hjälp. Men den här avdelningen ligger precis ovanför
den BB-avdelning som vi var inskrivna på när han föddes. Så vi har
gått dit och vägt honom. Och de har var så himla snälla och hjälpt oss
ändå! Både barnmorskor och läkare. (Blir alldeles tårögd när jag
tänker på det.) Så jag tror vi får ordning på det också, med hjälp av
amningspump och ersättning och en massa goda råd.

Så P har åkt mellan sjukhuset och hämtat barn på förskola och skola
och sen lämnat över till någon barnvakt. Vi har fått en massa hjälp
med de stora barnen. (Blir alldeles tårögd när jag tänker på det
också.)

Så det har varit lite körigt på senaste tiden. Och jag längtar väldigt
mycket efter att få vara hemma, vara frisk, att bebisen går upp i
vikt, efter M och F och att amningen fungerar.

Typ så är läget just nu.

Okänd beundrare?

Fick blommor häromdagen. Det var M som öppnade dörren när blombudet ringde på. Så M tog emot buketten och kom och sa till mig:
- Du fick blommor från en gubbe men han sa inte ens vad han hette!